Vår avel bygger i huvudsak på att våra avelstikar finns hos fodervärdar och delägare. Flera av de tikar vi använt i avel har vi tacksamt fått låna av våra duktiga och ambitiösa valpköpare.

Vi tror hårt på att tikarna skall arbetas så att de mår bra. Dessutom får vi se deras arbetskapacitet och dresserbarhet. Om man som vi sparar många tikar innebär det också att man kan gallra ganska hårt bland materialet om det skulle behövas. Om tikarna inte bor hemma hos oss tror vi också att vi skall kunna undvika att bli hemmablinda så som många uppfödare blivit.

Varje år satsar vi på att köpa in någon valp från brukslinjer som vi tror på. De flesta av våra tikar kommer i dagsläget från rena Svenska brukslinjer. Vi har nu kommit i det läget att de flesta av våra tikar är rätt nära släkt med de flesta Svenska hanhundar som vi skulle kunna tänka oss att para med. Vi avser därför att öka den genetiska bredden med avelsdjur från brukslinjer ifrån kontinenten. 

Många svenska brukstävlande tror att kontinentala brukslinjer är sämre eller sjukare än de linjer vi har i Sverige. Det är inte sant. Anledningen till denna villfarelse är att de flesta kontinentala schäfrar som kommit in till Sverige har varit av ren exteriöravel. Dessa har inte varit vare sig bättre eller friskare än de exteriörlinjer vi tidigare haft i Sverige. Normalt sett kostar en toppavelshund i Tyskland flera hundra tusen kronor. Anledningen till att vi från Sverige haft råd att köpa dessa hundar är naturligtvis att de lämnat något fel i hemlandet.

Trots allt har det kommit in en del hundar från kontinenten som varit utav brukslinjer. Tyvärr har de inte varit avelshundar med dokumenterat bra resultat.

Att köpa en toppavelshund är en utopi. Men att få para med den är helt möjligt. Därför är vår taktik att para våra tikar från Svenska brukslinjer med världens bästa hanhundar som vi vet tidigare lämnat bra valpar.

För att få veta allt måste man vara nära de avelsdjur man önskar att prova i avel. Vi åker varje år ut på kontinenten för att titta på hundar, tävlingar och prov.

I våra tiklinjer har vi bra Arbetskapacitet, Samarbetsförmåga, Förighet, Tillgänglighet, Nerver, Jaktkamplust, Socialkamplust, Temperament och Mod. En del hundar har ibland varit en aning självständiga. Hårdheten ligger en bra bit över genomsnittet men kan förbättras.

Det som vi jobbar aktivt med, förutom att bibehålla alla våra bra egenskaper, är att förbättra Skärpa och Försvarslust. Detta skall åstadkommas utan att göra avkall på Tillgänglighet och Dådkraft. Det gäller alltså att hitta en naturlig skärpa och försvar som bottnar i dominans, men som inte kostar för mycket i förighet.

Chansen att förändra en så stor del av schäferrasen att det inte skulle ta så många generationer att få en homogent bra stam är ganska liten om man är ensam. Det är därför glädjande att det blir fler och fler uppfödare som satsar på en arbetande schäfer.

Vår ambition år att bli en ganska stor schäferuppfödare med relativt många kullar/år. Detta för att vi tror att det gör att våra möjligheter att påverka den Svenska populationen då ökar. Vi kommer då också att kunna använda mer och mer av eget uppfött material. Fördelen med detta är att vi då känner de för och nackdelar som våra hundar har.

Vi tror också mycket på att alla hundar skall röntgas och testas. Vår ambition är inget skall mörkas. Vi skall göra allt som står i vår makt för att våra hundar röntgas och testas officiellt. Vill någon använda någon hane ur vår avel vill vi gärna att ni ringer oss för att få en helhetsbild av kullen. Ärlighet är för oss en ledstjärna.

För att riktigt kunna bedöma en hunds kapacitet är det viktigt att man själv tränar och tävlar hundar. Vi satsar alltså själva på att ta oss tid att dressera våra hundar. Uppfödare som inte tränar och tävlar sina egna hundar måste alltid lita på andra.

Är ni intresserade att läsa om hur Tyska schäferhunklubben styr valet av avelspartner med avseende på HD kan ni läsa om det här (på engelska): http://www.schaeferhund.org/hunde/13_ZW/INFO_ZW/IB_E1098.HTM

Kortfattat är det så här: När en valp föds får den genomsnittet av sin mammas och sin pappas HD-index. Således finns det ett HD-index på alla tyskregistrerade schäfrar. När valpen blir så stor att den röntgas vägs dennes resultat in i HD-indexet. Även kullsyskonens resultat vägs in i HD-indexet så att en fri hund med sjuka syskon får ett högt index medan en hund med lindrigt HD kan få ett hyfsat index om alla dess syskon är fria. När hunden sedan används i avel förändras dess index beroende på vad han/hon lämnar. Rasens aktuella genomsnitt har satts till index =100. Har hunden ett index över 100 förväntas den lämna sämre än genomsnittet och om den har under 100 förväntas den lämna bättre än genomsnittet. Och nu till det bästa och mest revolutionerande: Tyska schäferhundklubben har bestämt att inga registreringar av valpar får göras efter 1999-06 om inte den planerade kullens HD-index är under 100. Det innebär att man tvingar uppfödarna att hela tiden avla bättre än genomsnittet.

Eftersom Indexet inte är statiskt utan ändras flera gånger per år innebär detta att en hund som lämnat på genomsnittet under några år kan hamna över det. Det innebär att nya generationer med bättre index kommer att bli intressantare.

Här kan du söka på Tyska schäfrars index. Verein für Deutsche Schäferhunde (SV) e.V.

Det går bra att söka på enstaka namn t.ex. Asko och lämna de andra rutorna tomma. Systemet tar du fram alla hundar som heter Asko oavsett kennelnamn. Är Du intresserad av en speciell kennel är det bara att söka på kennelnamnet och lämna de andra rutorna tomma.

Det här systemet är mycket bra och det finns dessutom väldigt lätttillgängligt.

Vi tycker att vi tillsammans borde påverka vår förening att ställa upp på något liknande.